Masthead header

En del

Dräkten är vävd och sydd av min mamma i ungdomsåren, kanske någon gång i början på 50-talet. Jag kommer ihåg att hon använde den vid lite mer högtidliga tillfällen. När jag gifte mig hade hon den på sig och jag kommer ihåg att jag tyckte att det var väldigt fint. Det fanns en fin blå, broderad liten hätta till dräkten som hon aldrig gillade att ha på sig och den försvann så småningom och trots att vi sökt så finns den inte kvar.

Mamma var ganska liten och nätt och Hanna Sofie, min systers dotter, är den enda av oss i familjen som kan ha dräkten. Det kändes extra bra att kunna fotografera Hanna i dräkten och på något sätt sätta på pränt mitt eget, min systers och våra barns västerbottniska arv.

 

 

HannaHanna

HannaFörutom Hanna figurerar lilla Nellie-Li på några av bilderna.

 

augusti 25, 2016 - 2:34 e m

Monica Kvickström - Åh Maria vilka fantastiska bilder och så fint skrivet, jag blir alldeles tårögd Hanna är verkligen superfin i dräkten, synd på hättan ni måste kanske skaffa en ny?! Otroligt söta och fina tjejer!! Jag är grymt imponerad av dina foton /Monica

augusti 25, 2016 - 7:04 e m

Maria Klang - Dina alltid så fina kommentarer lyser upp tillvaron och gör mig glad i hjärtat. Tack Monica!

Som musik

En litet utsnitt ur boken ”Fallvatten” av Mikael Niemi som jag ofta återkommer till. Det är så bra och jag förstod precis hur det ligger till i samma ögonblick som jag läste det. Ikväll får den illustreras av en bild som jag plockat fram ur arkivet.

Det var ögonblicken som byggde upp ens liv. När man blickade tillbaka var dagarna och veckorna försvunna, till och med åren. Kvar var bara sandkornen, småmynten, alla dessa lösrivna flikar, solljuset en natt över kallatjokko, renkalvens sugande på lillfingret, videkvistarnas piskande kring midjan under bäckmetet, starka skärvor, men ingen överblick från början till slut, ingen kärna ingen självklar förnimmelse av ett jag.

Ett ögonblick

UA-46493695-1