Vi åkte ut i skogen

Fortsätter att rota i arkivet ….

Ibland när jag går tillbaka och kikar i mitt arkiv så kan jag återuppleva stunden som det var då, när bilderna blev till, ibland kommer jag inte ihåg någonting från tillfället och någon gång så kan jag se bilderna med lite ”nya” ögon och faktiskt fynda.

Den här mappen från i oktober 2017 har jag gått och tänkt på då och då och äntligen tog jag mig tid att gå igenom den på nytt.

Min kusin Lena, vapendragaren från barndomsåren, min kamrat i vuxen ålder och konstnären med ett starkt jordnära förhållningssätt till sitt ursprung, till naturen och i sitt sätt att förhålla sig till sitt konstnärsskap.

Det var en dag i början av oktober när Lena behövde bilder till en presentation. Vi gjorde helt enkelt en utflykt, som så många gånger förr, men den här gången med målet att göra bilder som representerar Lena.

 

 

Klicka på bilden av Solhjulet om du vill se mer av Lena. Länken är till www.lsj.se och öppnas i en ny flik

 

januari 16, 2019 - 7:17 f m

Lenasj - Åh, den här dagen, vi tajmade vädrets makter ☀️ Fick njuta ute i naturen tillsammans med kusin Maria och bästa fotografen.
Jag tar fram bilderna då och då för att påminna mig om detta tillfälle.
Kram

Bright side

Dagarna blir sakta men säkert ljusare, även om det går ganska långsamt än så länge. Igår var första dagen solen kunde ses här i byn sen den försvann där i december nån gång.

Trots de korta dagarna och avsaknad av inspiration tvingade jag mig ut med kameran en runda. Bara för att testa lite på det nya året och se om allt funkade.

Nedslag

Gör ett litet nedslag i arkivet på temat rensa, sortera och minnas.

På dagen 2 år sedan.

Det var dryga 30 minusgrader och det arktiska ljuset var magiskt. Den här dagen åkte vi på tur till grannarna i Vuojat.

Det är inte utan att man får lite perspektiv på tillvaron när man befinner sig i glesbygd. Begreppet grannar betyder i det här fallet vänner 4-5 km på andra sidan sjön eller om man önskar sätta sig i bilen 23 km.

Livet är både hårdare här, men också i någon mening enklare (om det nu går att förstå).

 

 

 

 

och lite vackrare


 

 

 

 

 

Sammanfattning!

Jag har gjort ett litet nedslag i 2018 års bildarkiv med ett urval av bilder från de uppdrag jag haft, men även bilder från mina egna projekt.

Tack för förtroendet och alla fina möten.

 

2018 är nu historia och det ska bli spännande att möta ett helt nytt och oprövat år.

Välkommen 2019!

 

 

Sorterar och minns

Nu har jag påbörjat ett projekt som handlar om att sortera, minimera och minnas. Har föresatt mig att börja få grepp om mina bilder som bara ligger där på hårddisken och tar plats och också i mitt sinne som en förnimmelse av något som kanske var bra på något sätt eller kanske kan bli en återupptäckt av någonting som jag glömt. En del av det hamnar här och eftersom nedslagen i hårddisken kommer att ske lite här och där så kommer inläggen här på sidan inte att hamna i kronologiskt tidsföljd.  Ja om nu någon skulle få för sig att bry sig om det.

En dag i början av juli, innan sommarens allra varmaste väder hade slagit till på riktigt här uppe i norr, åkte jag och min kamrat till Saltoluokta Fjällstation (Yes I know, jag har nämnt det tidigare). Det skulle bli någon kortare liten fjälltur, trerättersmiddag och en övernattning, så såg vår plan ut  … ja och så skulle vi ju fotografera såklart.

Vädret var hyfsat fint, soligt och grannt när vi åkte upp till Kebnats för att åka med turbåten över sjön Langas till fjällstationen i Salto. Kanske lite blåsigt, men ingenting att bry sig om tyckte vi.

Vi checkar in och lastar om lite i säckarna för att bege oss ut på tur. Målet var en dagstur på några timmar till Pietsjaure och givetvis ingick i planen att oavbrutet fotografera de storslagna vyerna.

…. Jag har aldrig kommit hem med så lite bilder.

Ja det här är liksom i stort sett allt.

På väg upp på fjället passer man en gammelskog med många intressanta karaktärer. Tallar som har vuxit sig starka och speciella under många och hårda år i alla tänkbara väderförhållanden

Innan vi kommer upp på kalfjället stannar vi till vid en öppen och vacker utsiktsplats med vy över  Langas och in i den, till synes, oändliga fjällvärlden.  Här får man verkligen känna perspektivet på sin egen betydelse i det stora, men det som tar över är ändå det vackert storslagna och mäktiga.

Vindarna tilltar i samma takt som vi når kalfjället och nu är det inte tal om att stanna och fotografera – överhuvudtaget.

Fram med den ständiga följeslagaren; Tjurskallen!

Kliv – Kliv – Överlev

Ja vi kämpade verkligen ganska hårt med stigningarna upp på fjället mot sekunmetrarna och den blästrande sanden som yrde. Benen värkte, svetten lackade och ögonen tårades.

Vi kommer upp på fjället, ser ner på sjön. Hämtar andan en aning och har ett extramöte angående huruvida det är klokt att fortsätta ….. sumpa den bokade trerättersmiddagen och ändå inte kunna fotografera någonting mera för den dagen. Åskan har nämligen börjat ge sig till känna, visserligen på ett ganska rejält avstånd, men alla som varit i fjällen, på sjön eller havet, vet hur snabbt allt kan förändras på bara några minuter.

Vi beslutar oss för att vända för att slippa det allra värsta åskvädret och så var vi väldigt inställda på att få sitta i den varma och otroligt mysiga restaurangen  och äta god mat.

….. och ja vi hann bli rejält genomblöt innan vi nådde fjällstationen

 

Senare på kvällen var åskvädret ett minne blott, det blåste lite, men vi gick en liten tur för att ändå få hinna fotografera lite till i den närmaste omgivningen runt stationen.

Yes, jag kommer att göra om det.

Igen, igen och igen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

UA-46493695-1