Sakta sakta går jag där ute på myren den här tidiga morgonen.
Solen har börjat värma, men det är fortfarande ganska hårt på marken och frosten ligger som glittrande kristaller på mossa, gräs och växter.
Det är en förtrollad värld.
Helt magisk.
…. och där går jag
Småfåglarna kvittrar och en Lappmes kommer flaxande helt nära mig. Sätter sig nästan på min arm, men ändrar sig och flyger vidare till en liten tall.
Objektivet jag hade på kameran behöver ett litet längre avstånd och där står jag och har en fin liten fågel alldeles för nära för att kunna fota.
Bestämmer mig för att inte låta mig irriteras och att den energi min promenad ger mig och upplevelsen i sig får räcka. De bilder jag får med mig hem, kommer ändå att påminna mig om den lilla fågeln och få mig att le lite inom mig.
Där flög lilla Lappmesen sin kos och jag fick nöja mig med lite mer stillsamma fotoobjekt