Om mitt land som jag kämpar så för att få leva mitt liv i

Vi finns inte

Vi här i norr finns faktiskt inte

En gång, när EU räknade oss, bestämdes att vi är för få för att räknas

Jag drog  lite på smilbanden och tänkte att det ju var en lite skojig anekdot och ibland har jag också tänkt att den räkningen haft lite konsekvenser för oss som fötts här, flyttat tillbaka hit och, hör och häpna av egen fri vilja, som fri och vuxen valt att bosätta sig här.

En gammal vän till mig har för länge sedan uttryckt sig och krasst konstaterat det faktum att vi inte finns vi som befinner oss här

NORR OM LIVET

Vi finns inte

I mångt och mycket blir vi bortviftade och rätten till vår mark och vårt vatten är inte vårt.

Några kanske har trampat sina förfäders marker i flera hundra år, någon kanske har fina vita papper på den mark och det vatten man besitter, någon kanske har vuxit upp här vid foten av fjället och kommer tillbaka igen och igen för det är där man har sina rötter. Kanske är någon här för att man i sitt hjärta hittat hem. Min näring kanske finns här, mina djur, mina fiskevatten, min skog, mina stigar som jag vill fortsätta hålla vid liv till mina barn.

Allt som är mitt, mina förfäders, mina barns, mina grannars tillhör inte längre oss.

Idag är jag definitivt säker på att det jag för några år sedan såg som en lite smårolig anekdot inte längre är särskilt rolig.

Den har fängslat mig och mitt folk i vårt eget land.

I hela mitt liv har jag kunnat stå här och blicka ut över landet där mitt hjärta vill vara.

Stoppa mig inte!

Beslagta inte Jokkmokk!

(kolla gärna in och gå med i fb-gruppen ”Beslagta inte Jokkmokk” om FMVs planer i Jokkmokk)